hedells vulgärblogg

”Enligt djurskyddslagen kan den som vanvårdar djur i Sverige dömas till två års fängelse.
Vanvårdar man människor kan man få bonus istället:”

Anders Lindborg i Aftonbladet 15 nov.

”Vad gav oss privatiseringarna? Dyr el, tågkaos, skattepengar till skatteparadis och äldrevård som väger kissblöjor medan VD:n får bonus”

Jonas Gardell, Expressen 16 november.

Jämställdheten var ett av diskussionsämnena när moderaterna samlades till partistämma i helgen. Utgångspunkten var förslaget till ett nytt idéprogram. ”Ansvar för hela Sverige”, där formuleringen att moderaterna ska verka för en ”jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” väckte ont blod hos vissa rättrogna liberaler.

 ”Politiken har sina begränsningar”, deklarerade Filippa Reinfeldt. ”Vi ska inte som moderater berätta för människor hur de ska fördela sina hushållsinsatser:”

 Fredrik Kärrholm. MUF:are från Stockholms län, valde att vifta bort orättvisan som en ickefråga.

”Enligt SCB så skiljer hushållsarbetet mellan män och kvinnor sju minuter. Det kan man inte kalla för ett stort samhällsproblem.”

Men har verkligen ungmoderaterna koll på statistiken? Är vi på väg att bli jämställda i de svenska hushållen? I så fall är detta en nyhet som förtjänar stora rubriker!

 Enligt SCB:s tidsanvändarundersökning för 2010 lägger kvinnor fyra timmar per dag på oavlönat hemarbete, män 45 minuter mindre. Den totala arbetstiden, det vill säga både avlönat och oavlönat arbete, är densamma för män och kvinnor. Skillnaden är att männen i större utsträckning får betalt för sitt slit.

Vi måste skilja på hemarbete, som inkluderar underhållsarbete och barntillsyn, och det löpande hushållsarbetet där kvinnor fortfarande gör dubbelt så mycket som män. Två timmar per dag, jämfört med en timme per dag.

Sant är att kvinnor har minskat sin tid för hemarbete med en timme per dag sedan 1990. Men sant är också att män inte ökat sitt hemarbete under samma period, vilket innebär att det knappast är frågan om någon jämställdhetsrevolution. Kvinnor har av nödvändighet hittat sätt att minska sin egen arbetsbörda, men det är inte männen som står för avlastningen.

Frågan kvarstår på samma sätt som den gjort i årtionden. För att kvinnor ska kunna delta på samma villkor som män i yrkes- och samhällsliv måste män bli bättre på att skura toaletter och packa gympapåsar. Detta är, oavsett hur saken ser ut från Filippa Reinfeldts privilegierade utsiktspunkt, en allra högsta grad politisk fråga.

När det gäller avlastning i hemmet för högavlönade kvinnor drar sig regeringspartierna inte för att söka samhälleliga lösningar. RUT-avdraget motiverades gång på gång med att livspusslet måste gå ihop.

Den höger som i andra sammanhang bespottar alla former av bidrag delar varje år ut miljoner skattekronor till höginkomsttagare som inte vill ta i sin egen skit.

Men när moderaterna diskuterar situationen för alldeles vanliga dubbelarbetande kvinnor är hushållsarbetet en privatsak som politiker ska lämna i fred. Moderaternas ”ansvar för hela Sverige” sträcker sig inte längre än så………..

Jämställdhetsfaktor 1 av 10

 Enligt SVT:s textTV så har en Kuban i USA avrättats efter 33 år

I den amerikanska delstaten Florida har en man, som dömdes för mord på en
polis 1978, avrättats. Den 61-årige kubanen Manuel Valle fick en dödande giftinjektion natten till torsdagen svensk tid.

Funderar på vad som hänt om en Amerikansk medborgare blivit avrättad i Kuba?

Vad sa du till mannen där borta

-         Jag sa att han skulle arbeta fortare

-         Vilken rätt har du att befalla över honom?

-         Jag betalar honom för det

-         Hur mycket betalar du honom för det?

-         10 kronor om dagen

-         Varifrån får du pengarna att betala honom med?

-         Jag säljer sten

-         Vem hugger stenen som du säljer`

-         Det gör han

-         Hur mycket hugger han om dagen?

-         Åh, han hugger en hel del sten på en dag.

-         Hur mycket får du för det?

-         Ungefär 50 kronor

-         Men då är det ju han som betalar dig 40 kronor för att du går omkring och befaller honom att arbeta fortare.

-         Ja men jag äger ju verktygen och maskinerna

-         Hur blev du ägare av dem då?

-         Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner

-         Vem hade huggit den stenen?

-         Tyst, han kan höra dig!

Jesus var beredd att lida och dö på korset för sin sak. Det hävdar de frikyrkliga som noga läser och kan sin bibel. I vår tid har övertygelsen ersatts med en fanatisk blind tro på marknadskrafterna. Men gränserna är svåra att dra.

Redan på 1990-talet såg en frikyrkopastor i Uppsala ljuset och drog igång företaget Christian Business. Religiösa meningsfränder bjöds in att satsa kapital. Överskottet skulle gå till välgörande ändamål.

Fram till för något år sedan investerade ett 80-tal personer uppemot 100 miljoner kronor i mannens verksamhet. Frikyrkopastorn lockade med 30-procentig avkastning. Men nu ville inte Gud så och många blev istället blåsta på hela sitt sparkapital.

Uppsala tingsrätt dömde häromåret frikyrkopastorn till fem års fängelse och sex års näringsförbud för grovt bedrägeri.

I domen ingick även ett skadestånd på 27 miljoner kronor. Åklagarsidan har beskrivit mannens agerande som ”synnerligen förslaget” och liknar verksamheten med ett pyramidspel.

Frikyrkopastorn hävdar å sin sida sin oskuld och bedyrar att han drivits av en gudomlig kallelse. Som säkerhet hänvisar han till ett antal ungerska statsobligationer från 1881 värda 700 miljoner kronor. Kronfogden uppskattar i sin tur deras värde till 3000 kronor.

Vägen till Golgata är tung och lång. Nu ska fallet upp i hovrätten. Frikyrkopastorn hoppas på att bli frikänd men åklagaren yrkar på skärpt fängelsestraff.

Vi som skolkade från söndagsskolan och konfirmationen undrar blygsamt: Kan endast korsfästelse ge syndernas förlåtelse.

Undertecknad blir ofta anklagad av politiska motståndare  för att hysa åsikter liknande att det är fult att tjäna pengar, men inget är egentligen mer felaktigt. Men vi måste ta och bena ut det här med vad som menas med att tjäna pengar!

Ursprungligen var det att förtjäna pengar, eller ”vilken förtjänst man hade”. Alltså att arbeta ihop en summa pengar, ha betalt för ett arbete är kanske en enklare förklaring (där må min gamla svensklärare rätta mig om jag har fel). Där har jag aldrig uttalat ett enda negativt ord ty jag lärde mig redan som barn att ”arbete fordrar hälsa och välstånd”!

Däremot vänder sig magen på mig när jag tänker på alla arbetsfria inkomster som allt fler roffar åt sig. Jag står upp för min åsikt att det är fel att ha arbetsfria inkomster typ riksdagspensioner långt före man är 65 år, statsrådspensioner, fallskärmar inom såväl näringsliv som offentlig sektor inkluderat förre sjukhusdirektören. Detta skulle istället kunna benämnas ”rofferi”! 
Den kapitalistiska drömmen om arbetsfria inkomster är definitivt inte verklighet för mer än ett fåtal och måste därför bekämpas!

Mina åsikter kan väl knappast vara speciellt kontroversiella då det egentligen stinker mer Luther än Marx av det hela?

 Torsdagen 3 februari åkte undertecknad till Föreningarnas hus för att lämna några saker till café himmel & pannkaka. Eftersom jag fortfarande är ordförande i föreningen som sköter caféet så tycker jag mig räknas till dess personal. Så jag ställde bilen utanför ingången och gick in för att lämna mina saker, det hela tog max 1 minut.

 På väg ut ser jag följande händelseförlopp genom den glasade dörren. En av Ö-viks parkering AB:s personal, i fullt språng från en angränsande parkeringsplats. Fram mot min bil, och hastigt och slarvigt hängde fast en gul remsa på framrutan! För att sedan i samma fart avlägsna sig till den plats han kom från.

 Jag gick förvånad ut och åkallade p-vaktens uppmärksamhet och frågade om han inte kunde förstå att det rörde sig om ur/ilastning av saker till caféet?

 Det svar jag fick förvånade mig mycket, ett par svordomar samt en förklaring om min brist på förstånd som inte begrep att i och urlastning enbart fick göras på en plats längre fram på gatan.

Men det finns åtminstone ett problem i hans resonemang, och det var att den platsen faktiskt var upptagen!

 Jag vet att jag parkerat felaktigt, och det var varken första eller sista gången. Men jag hoppas att ledningen för Ö-viks parkering tar tag i sådana dumheter som att personalen svär och lever rövare åt kunderna. För det är inte första gången som det har kommit grova saker ur deras munnar både mot mig och mot andra. Är det kanske uniformen som taggar upp deras humör, eller…

Jag känner mig kränkt och kräver, precis som p-vakterna, att bli bemött med respekt och värdighet!

Under sommaren sände SVT en repris av Jan Olof Olssons, signaturen JOLO:s bok ”Någonstans i Sverige”. Både boken och TV-serien skildrar de hårda förhållanden som beredskapsmännen hade att uthärda.

Primitiva förläggningar och undermålig utrustning samt en social situation som präglades av krigets närhet. Men det som utelämnades är det faktum att det fanns svenska män som ställdes utanför det svenska försvaret och internerades i särskilda läger. Det var kommunister, radikala socialdemokrater och sådana som inte stämde in i den gängse parollen om att ”Finlands sak är vår”.

Hur förhållandena var för dessa som ansågs ha ”fel” politisk åsikt, tillhörde ”fel” parti eller läste ”fel” tidningar har inte visats i någon TV-film. Det var dessa män som inte var värdiga att få försvara sitt land och få bära vapen.

De var registrerade som opålitliga och till och med som landsförrädare. Landsförrädare var också det tilltalsord som befälen vid dessa interneringsläger använde.

De svenska officerarna var enligt väldokumenterade uppgifter till 90 % nazistsympatisörer. Livet lär knappast ha varit nådigt för de mannar som hade en annan inställning än de som förde befälet.

Det berättas även om att det inte ens upprättades någon förläggningsvakt. Det fick de internerade själva sköta eftersom det ansågs vara för stor risk för attentat från de högerkrafter som skördade så stora framgångar runt om i Europa.

Kanske var det även det som var meningen, vid ett anfall så hade landsförrädarna omkommit och ingen i Sverige hade vetat vad som blivit av dem!

”Ingenstans i Sverige” skulle kunna bli en TV-film om de män som under beredskapsåren hölls internerade i obygder och faktiskt hotades av den största faran, dvs samlingsregeringen och den egna försvarsledningen.

Det saknas inte källor för en sån film, boken ”Arbetskompaniet i Storsien” av Gunnar Kieri och Ivar Sundström borde kunna fungera som ett manusunderlag!

Efter 70 år är det hög tid att HELA sanningen presenteras, samt att de drabbade får upprättelse och att regeringen ber de drabbade om ursäkt, om än postumt!

Rut-bidraget är folkets städbidrag till den rika minoritet som inte vill ha skit under sina naglar.
Skattereduktion för hushållsnära tjänster infördes av högerregeringen sommaren 2007 och innebär att den som anlitar städhjälp, barnpassning eller annan arbets- kraft i hemmet kan få halva kostnaden betald i form av reducerad skatt.

Varje person kan på detta sätt få sin skatt reducerad med maximalt 50000 kronor om året.

I den allmänna debatten kallas skattereduktionen numera för RUT-avdrag (rengöring, underhåll, tvätt). Begreppet avdrag är i sammanhanget missvisande eftersom skattereduktionen inte är ett avdrag på skatten, utan snarare ett bidrag från staten till de medborgare som har råd att betala för att låta någon annan utföra hemarbetet.

Detta RUT-bidrag är ett led i högerregeringens ogenerade klasspolitik, där samtliga löntagare via skattsedeln tvingas betala för att överklassen ska slippa få skit under naglarna. En omfördelning av resurser från folket till den rika minoriteten.

Orättvis fördelning
Skattereduktionen för hushållsnära tjänster utgör en djupt orättvis fördelning av samhällets resurser. I en situation där allt fler äldre får otillräcklig hjälp i sina hem och där låginkomsttagare med småbarn går på knäna under en dubbel arbetsbörda har regeringen valt att finansiera städhjälp åt överklassen. Helt oacceptabelt, säger vi inom vänstern
Pengarna borde istället användas till fler anställda i hemtjänsten eller förbättrad barnomsorg. Verksamheter vars tjänster fördelas rättvist bland befolkningen och inte gynnar medborgare med fetast plånböcker.

C och FP vill utvidga
Inför höstens val satsar Centerpartiet på ett förslag om att ytterligare utvidga RUT-bidraget till att även gälla it-tjänster och rastning av hund. Centern vill också, precis som Folkpartiet, att barnfamiljer och äldre ska få en utökad skattereduktion.

Oppositionspartierna har, trots avslöjanden om enskilda S-politikers privata utnyttjande av RUT-bidraget, enats om att avskaffa skattereduktionen för hushållsnära tjänster om de kommer till makten efter valet.

Bara 900 jobb
•Skatteavdraget för hushållstjänster, RUT-bidraget, har inte alls gett de 11000 jobb som Maud Olofsson och andra borgardebattörer påstår.

Det korrekta antalet är cirka 900 nya heltidsjobb, skriver nationalekonomen Roland Spånt i en debattartikel i Svenska Dagbladet 7 mars.
Det är arbetsköparorganisationen Almega som plockat fram de siffror som näringsministern sprider via en villig presskår.

Roland Spånt är pensionerad TCO-ekonom, känd för sina jordnära analyser och van vid att ifrågasätta arbetsgivarparternas räkneexempel och skriver att ”massmedias brist på faktakontroll är en skamfläck”.
 
Utifrån det faktiska skatteavdraget på 450 miljoner kronor mellan juli i fjol och februari i år och med en genomsnittlig timkostnad för hushållstjänster på 360 kronor räknar Spånt ut att avdraget motsvarar 1800 vita heltidsjobb.

Men eftersom branschen själv påpekar att cirka hälften av dessa jobb fanns redan innan RUT-bidraget infördes så blir den verkliga siffran på nya jobb ynka 900.

”De slappa mediemegafonerna överskattar därför effekten med 1300 procent”, skriver Roland Spånt och konstaterar att samhällets kostnader blir otroliga 800 000 kronor per nytt jobb.

”Ej är så gott,

Som gott man säger,

Ölet för mänskors ätt;

Ju mer du dricker,

Dess mindre vet du,

Var ditt vett tar vägen.

Glömskan häger hotar

Över upprymt lag,

Han söver männens sans;

Med den fågelns fjädrar

Jag fjättras även

Uti Gunnlods gård.

Drucken vart jag,

Döddrucken jag blev

Fordom hos fintlige Fjalar;

Gille är ypperst,

Om var gäst går hem

Med sinnen i full sans.”

(Den höges sång – Havamal)